De 10 bästa destillerierna på Island
Island har ingen gammal bränningstradition — under större delen av nittonhundratalet levde landet under nära total förbudslagstiftning, och öl var olagligt fram till 1989. Förbudet infördes 1915 efter en folkomröstning, och även om vin och sprit gradvis släpptes in igen under de följande decennierna, förblev öl starkare än 2,25 procent förbjudet ända till den 1 mars 1989. Det datumet firas i dag varje år som Öldagen, isländska Bjórdagurinn, när barerna i Reykjavik markerar slutet på sjuttiofyra torra år. Ändå har ur den karga historien vuxit fram en av Europas mest särpräglade unga spritscener, byggd på utomordentliga naturliga råvaror: glaciärt smältvatten, geotermisk energi, plockade arktiska växter och korn odlat vid den yttersta gränsen för var grödan mognar, på breddgrader mellan ungefär 64 och 66 grader nord. Nationalspriten förblir den bistra kumminsnapsen Brennivín, men kring den har en våg av gin-, vodka- och whiskyproducenter vuxit fram sedan licenslagarna luckrades upp. Dessa tio kartlägger bränningen över hela ön, från huvudstadsområdet till den vulkaniska södern.
1. Eimverk Distillery, Garðabær (Reykjaviksområdet)
Eimverk, drivet av familjen Thorkelsson i Garðabær strax utanför Reykjavik, bränner Flóki, Islands första single malt-whisky. Kornet odlas på Island nära polcirkeln, där den korta, svala sommaren knappt hinner mogna sädeskornet och skördarna bara är en bråkdel av dem längre söderut, vilket ger spriten en ovanligt koncentrerad karaktär. En del av maltet röks enligt gammal tradition med isländsk fårdynga — en gång det enda bränslet på en trädlös ö — vilket ger Flóki en rökig, jordig ton helt annorlunda än torvad scotch. Det kalla, torra klimatet ger en långsam, mild mognad, och destilleriet tappar unga utgåvor på fatstyrka liksom fårdyngerökta och fatlagrade editioner. Eimverk gör även den hyllade Vor-ginen och en akvavit av plockade isländska växter och är, som ett renodlat korn-till-glas-bränneri, hjärtat i landets hantverksrörelse.
2. Reyka Vodka, Borgarnes
Reyka, bränd i Borgarnes på västra Island, ungefär en timmes bilresa norr om Reykjavik, var landets första vodka och tillverkas av glaciärt källvatten, filtrerat genom lavasten hämtad från ett närliggande fält av svalnad vulkanisk sten. Destilleriet drivs nästan helt med geotermisk energi som tas ur marken under det, vilket gör Reyka till en av få vodkor i världen som framställs med förnybar värme och ånga. Ägd av den skotska familjefirman William Grant & Sons sedan varumärket lanserades 2005 satte den isländsk sprit på världskartan och förblir öns främsta exportprodukt, såld i hela Europa och Nordamerika.
3. Ölgerðin, Reykjavik
Ölgerðin Egill Skallagrímsson, Islands största dryckesföretag grundat 1913, tillverkar den klassiska Brennivín — akvaviten av kummin och kvanne vars kärva svarta etikett gav den smeknamnet ”Svarti dauði”, Svarta döden. Den mörka utstyrseln var ursprungligen en medveten avskräckning från nykterhetstiden, tänkt att skrämma bort drinkare snarare än att locka dem, och namnet fastnade. Brennivín är den definitiva isländska spriten, bränd av spannmål och kryddad främst med kummin, och dricks traditionellt iskall i små glas med fermenterad haj, hákarl, vid midvinterfesten Þorrablót som löper genom den gamla månaden Þorri i januari och februari. Kombinationen mildrar den stickande ammoniakskärpan hos den lagrade hajen, och ritualen har blivit en fråga om nationell stolthet.
4. 64° Reykjavik Distillery, Reykjavik
64° Reykjavik Distillery är en hantverksproducent specialiserad på likörer och sprit gjorda av plockade isländska råvaror — kråkbär, blåbär, björk, rabarber och kvanne hämtade från hedarna och lavafälten runt huvudstaden. Uppkallad efter öns latitud på ungefär 64 grader nord fångar den det isländska landskapets smaker i småsatstappningar, däribland gin, akvavit och fruktlikörer. Många av växterna plockas för hand under den korta arktiska sommaren, när midnattssolen driver fram en intensiv tillväxtskjuts över tundran.
5. Foss Distillery, Reykjavik
Foss Distillery tillverkar Björk och Birkir, en likör och en snaps av isländsk björk — både virket och saven från glasbjörken, Betula pubescens, det viktigaste inhemska trädet på en ö som förlorade större delen av sina skogar i samband med bosättning och bete för över tusen år sedan. Snapsen sätts med björkved medan likören tar vara på trädets söta vårsav, vilket ger vediga, kådiga och svagt söta smaker som inte finns någon annanstans. Dessa hör till de mest utpräglat isländska spriterna, med smak av landets glesa nordliga skogar, och har blivit ett återkommande inslag i taxfreehyllorna på Keflavíks flygplats, som ätbara souvenirer av landskapet.
6. Himbrimi och gintillverkarna
Himbrimi (isländska för storlom) är ett hantverksginmärke som använder isländskt vatten och växter, en del av det växande klustret av små ginproducenter som utnyttjar öns rena vatten och plockade örter för att bygga en tydligt nordisk stil.
7. Marberg och hantverksginproducenterna
En våg av isländska giner, däribland Marberg och andra, lutar sig mot arktisk timjan, kvanne och andra tundraväxter. Kombinationen av mjukt glaciärvatten och intensivt aromatiska plockade växter ger isländskt gin en ren, örtig och utpräglat nordlig signatur.
8. Hantverksproducenter i Västfjordarna
De avlägsna Västfjordarna, Islands kargaste och minst befolkade region, hyser små bränn- och bryggexperiment knutna till den lokala turismen. En väldig halvö av fjordar och platåberg i det yttersta nordväst, regionen är förbunden med resten av landet bara genom ett smalt näs och ser endast en bråkdel av öns besökare. Det orörda vattnet som rinner ner från höglandet och den absoluta avskildheten gör detta hörn av ön till det naturliga hemmet för pyttesmå hantverksverksamheter, ofta sida vid sida med fiskebyar och gästhus.
9. Akureyri och de nordliga producenterna
Akureyri, Nordens huvudstad vid den långa fjorden Eyjafjörður, förankrar en liten nordlig dryckesscen. Som öns näst största stadscentrum, bara några mil från polcirkeln, har staden ett livligt kulturliv och en växande matkultur. Stadens bryggerier och framväxande brännare tappar det kalla nordliga klimatet och det rena vattnet, och drar nytta av besökare på väg till valskådning och vinterresor i norr.
10. Geotermiska brännare och gårdsbrännare, södra Island
Tvärs över den vulkaniska södern, nära de geotermiska fälten och de stora vattenfallen i Gyllene cirkeln — den berömda slingan som omfattar Þingvellir, den ursprungliga Geysir och det dånande Gullfoss — experimenterar små gårdsbaserade producenter med korn, växter och den rikliga geotermiska energin. Många gårdar längs sydkusten odlar redan korn och använder geotermisk värme till växthus och bostäder, så att rikta den infrastrukturen mot bränning är ett naturligt steg. Denna bränning med grön energi är ett unikt isländskt erbjudande, som förvandlar öns geologi direkt till spritproduktion och utnyttjar värme och vatten som på andra håll skulle kosta en förmögenhet i bränsle.
Isländsk bränning i ett sammanhang
Islands destilleriidentitet är ung, ren och rotad i sin extrema geografi. Den bistra Brennivín förblir det nationella emblemet, men den verkliga historien är den nya vågen — Eimverks whisky av arktiskt korn och Vor-ginen, Reykas lavafiltrerade vodka och björk- och bärspriterna som smakar tundra. Glaciärvatten, geotermisk kraft och plockade växter är den gemensamma signaturen. Kartan visar spridningen, från Reykjavik och Borgarnes till Västfjordarna och den vulkaniska södern.
På kartan
En isländsk destilleriresa centreras naturligt kring Reykjaviksområdet, där Eimverk och flera hantverksproducenter samlas, med Reyka i Borgarnes en kort bilresa norrut längs västkusten. Använd den interaktiva kartan för att planera en rutt runt ön, och se Island på kartan för att placera varje producent mot de glaciärer, lavafält och den geotermiska energi som definierar dess sprit.